Strax efter kl 15 i onsdags (4 maj) flög vi iväg mot Los Angeles, där vi skulle mellanlanda. Trots den långa flygningen på nästan 11 timmar gick tiden ganska snabbt. Vi hann båda se på film, äta de två måltiderna som serverades, och Erika passade också på att sova lite.
Vi var framme i LA ca kl 02 svensk tid, och hade där 6 timmar innan nästa plan gick. Men säkerhetskontrollerna tog sin lilla tid, och vi vågade inte chansa på att försöka ta oss från flygplatsen med risken att missa nästa plan, så vi tog det bara lugnt i väntan på nästa flygning.
1) På väg! 2) Mysigt med ett litet schema för flygturen. 3-4) Trevliga flygmåltider. 5) Snöig utsikt över Grönland från planet. 6) Niklas är djupt försjunken i ett spel.
Mellanlandningens roligaste (enligt kanske bara Erika) var när det var dags att gå igenom säkerhetskontrollerna igen. Niklas väska fastnade då och var tvungen att genomgå kontroll. Det var lång kö tills det var Niklas tur att få sin väska kollad, så trots gott om tid att fundera hade han fortfarande ingen aning om vad det kunde vara de reagerade på. När turen kom till Niklas frågade kontrollanten om han hade någon ömtåligt i sin väska? ”Nej”. Om han hade någon vätska? ”Neej”.
Kontrollanten öppnar sedan väskan, och det första hon fiskar upp är en helt fylld vattenflaska… Inte lätt att minnas vad man packat ner efter att ha varit vaken i typ ett dygn! Jaja, vattenflaskan fick i alla fall tyvärr slängas, men resan gick vidare.
Nästa flygning mellan Los Angeles och Tahiti kan Erika knappt redogöra för, då hon somnade i princip innan planet hade lyft, och fortsatte sedan sova minst 5 av den 8 timmar långa flygningen. Det som underlättade sovandet på bägge flygningar var att vi hade turen att ha ett tomt säte bredvid oss. Lyxkänsla hela vägen från Stockholm till Tahiti!
Trevligt välkomnande på Tahiti, med levande musik.
Till slut var vi framme på Tahiti, lokal tid strax innan kl 05 på morgonen (Sverige ligger 12 timmar före, så för oss var klockan som 17 på eftermiddagen). Vi tyckte att allt hade gått så smidigt, men där tog turen slut då vi efter en lång väntan vid bagagebandet fick inse att våra resväskor inte hade kommit fram! Bagageservicen kunde inte svara på var de befann sig, så det var bara att ta det lilla toalettkitet de delade ut och bege sig vidare, med hopp om att de skulle kontakta oss och säga att väskorna hade kommit fram. Men kanske inte riktigt den drömstart på semestern vi hade hoppats på 😬